Jag har de senaste dagarna funderat på vad jag är bra på och vad jag älskar. Då menar jag inte människor utan saker och saker man kan göra.  Jag älskar böcker, jag älskar verkligen att läsa! Det hade på nått sätt försvunnit under tiden med P. Ingen motivation till det och kunde aldrig slappna av tillräckligt för att klara av det. Idag har jag fortfarande svårt nog att slappna av tillräckligt för att kunna koncentrera mig på en bok, men det börjar bli bättre. Och jag längtar efter att kunna krypa upp i soffan eller sängen med en bok och bara läsa och läsa och läsa. Är en sån person som läser ganska snabbt och som oftast inte kan slita mig ifrån böckerna. Eller snarare jag brukade vara en sån person, men jag ska tamejfan hitta tillbaka till den personen.

En annan sak som jag älskar, som min mamma påminde mig om igår tack vare ett underbart ”brev” jag fick utav henne. Jag älskar att skriva, det är vad jag är bra på. Jag har lätt för att uttrycka mina känslor i ord. Det är lättare för mig att skriva hur jag känner än att säga det. Men så är det väl för många iofs. Men jag minns att jag brukade skriva dikter, brukade älska att dra ut citat ur böcker som verkligen stämde in på mig eller låttexter. Har börjat komma tillbaka till det lite nu. Det finns inget bättre än att lyssna på låtar som påminner mig om hur jag mår eller som stämmer in på hur jag mår.  Jag saknar att kunna skriva dikter, det börjar väl komma tillbaka lite smått men jag har fortfarande svårt att få fram det. Kan helt plötsligt komma på en fras eller mening och så glömmer jag bort den eller också så vet jag inte hur jag ska fortsätta på den..

Jag är bra på att skriva på dator, det har jag iofs varit redan sen vi fick våran första dator hemma, med windows 95. Brukade sitta och skriva noveller. Har för mig att jag skrev en deckare på ca 30 sidor eller nånting när jag var nånstans mellan 10 – 12. Det kanske är just därför jag älskar gamla tangentbord, älskar känslan av att känna de stora knapparna när man skriver, jag vet att det låter helt knäppt men det påminner mig på nått sätt om hur jag brukade ha det förut.

Jag älskar sci-fi! Speciellt Star trek. Jag kan helt enkelt säga att jag är lite utav en nörd när det gäller såna saker. Åh jag älskar Doctor Who, det enda bra programmet England gjort, hehe.  Det är inte alltid så lätt att komma på saker man är bra på, det är alltid enklare att komma på saker man är dålig på.

Jag är bra på mitt jobb, det är vad jag tycker iaf. Jag känner mig uppskattad där och jag älskar när folk frågar mig om saker så jag får känna mig lite viktig och verkligen visa att jag kan saker. Det är sjukt men jag saknar mitt jobb nu när jag sitter här och oroar mig t.o.m. över hur det går.

 Tror jag hade tur, jag lyckades ärva bra saker från både mamma och pappa. Tekniken och logiken och intresset för kemi, teknik, biologi osv från pappa och språk och att kunna skriva och verkligen sätta ord på mina känslor från min mamma. Alla dessa saker är jag bra på. Därav hade jag aldrig nått problem i skolan.  Okej det fanns faktiskt saker jag avskydde tillslut trots att jag hade lätt för de. Som t.ex. matte, har hur lätt som helst för matte, men jag tycker det är så förbannat tråkigt!  Det enda jag gillar nu är problemlösningar, det är nånting jag också är bra på.  Samhäll och religion var också något jag inte gillade alls, hade inga problem med det men tyckte det var helt ointressant. Historia var alltid lite roligare. Måste nog säga att mina favoritämnen i grundskolan var nog matte, kemi, biologi, svenska, engelska, franska, fysik och teknik. I gymnasiet ändrades allt och eftersom att jag tvingades läsa matte A 3 (!!!!) gånger för att jag låg före alla andra hela tiden så tröttnade jag. Jag ville ha nånting utmanande och  det fick jag inte. Men i gymnasiet var det nog definitivt medicinsk grundkurs som var det allra roligaste och astronomi. Åh vad jag saknar den tiden. Jag minns att jag var glad när jag gick i skolan där, jag hade vänner och det var alltid roligt oavsett vad det var för lektioner. Har kvar alla böcker och papper från den tiden och det står en massa roliga meddelanden vi skrev till varandra på lektionerna. En klassiker måste ju självklart ha varit ”Din mamma luktar curry”. Haha, jag älskar att jag äntligen börjar minnas saker som hände innan P. Förut mindes jag inte de sakerna. Mindes inte ens känslor jag haft förut, mindes inte hur det kändes att kunna skratta och vara avslappnad. Jag längtar efter att det ska komma tillbaka.

 Igår var mamma, Bosse och Erika här och hämtade mig och så åkte vi och käkade. Nu ignorerar jag totalt alla de dåliga sakerna som hände då och tänker bara skriva de bra, Skratten. Erikas och min humor, jag älskar mina systrar över allt på denna jord! De betyder mer för mig än vad mina föräldrar gör. Och jag har saknat dom så otroligt mkt. Blir så glad varje gång Lisa ringer när hon har tråkigt t.ex eller när hon gör sina knasiga ljud haha J  Eller varje gång Erika skrattar och säger alla sina roliga citat från olika filmer eller saker på youtube ”Vilka tokstollar, nu har dom gjort hela båten till en gräddbakelse” haha J Vi är, eller var iaf, tighta tycker jag. Det kan dröja hur länge som helst mellan att vi träffas och ändå så kan vi prata om allt med varandra. Så därför tänker jag nu lova att jag kommer aldrig någonsin igen överge min familj, aldrig mer. Och inte min släkt heller för den delen.  Jag älskar er allihop! Alla kusiner, farmor och farfar, mormor och morfar, moster Marie, faster Birgitta, ja allihop! Och älskade kusin Hanna. <3 Jag kan aldrig förstå vad du måste ha gått igenom förut, men nu har du din lilla älskling och som det verkar en underbar kille vid din sida.

Det här kanske blir ett alldeles för långt inlägg, men jag bryr mig inte. Jag vill skriva och skriva och skriva! Mina tankar tar aldrig slut och jag älskar det. Det finns så mkt jag vill berätta och så mkt jag vill att folk ska veta om mig. Jag vill att folk ska veta vem jag är, både de bra sidorna och de dåliga sidorna.  Idag är dessutom en bra dag, jag känner mig glad, ja helt ärligt jag känner mig faktiskt glad. Jag trodde aldrig jag skulle få känna den känslan igen. Och den här gången är jag varken likgiltig eller stressad eller nånting. Det känns så otroligt bra! Vet inte om det är tabletterna eller om det bara är jag. Men det spelar helt ärligt talat ingen roll för alla skratt som kommer ur mig idag, är helt ärliga, inga falska skratt eller falska leenden. Jag mår bra idag <3