Vissa dagar så känns soffan tryggare än sängen... Varför är alltid kvällarna värst? Det handlar inte om att jag är ensam, det spelar ingen roll för det blir så ändå.. Alltid kvällar.

Finns så mkt saker som känns helt annorlunda nu från vad de gjorde förut.. Som att åka buss t.ex. Brukade älska det och tyckte tiden gick jätte fort, men nu är det bara jobbigt och tiden går hemskt sakta. Bussen var mitt ställe där jag kunde lyssna på musik och veta att jag inte blev störd eller att HAN blev sur. Där kunde jag sitta i min egna lilla värld och bara tänka. Allt hans klagomål på att jag ofta lyssnade på musik.. jag gjorde det ju bara för att det var min flykt ifrån honom..

Inget känns som det gjorde förut... Det är som att börja leva på nytt och jag måste hela tiden uppleva saker om och om igen och göra om saker för att lära mig. Jag måste börja hitta vem jag är nu..

Så vem tycker ni jag är?