Det finns dagar då allting bara känns helt hopplöst och de är de dagarna jag alltid känt att jag bara vill kasta in handduken och ge upp och skita i allting.

Jag brukar oftast hoppas på ett mirakel och att det nån gång ska inträffa precis när jag behöver det.

Och vid ett par tillfällen nu så har det varit 2 vänner som hade precis rätt tajming. Jag kan inte begära bättre vänner än det jag har <3

Det jobbiga är bara att jag får så dåligt samvete för att jag ibland känner att jag inte orkar med livet. Känns som att jag sviker dom.

Nu ikväll har jag sällskap (via sms dock) utav min underbara vän som jag känt i 10 år och det har betytt allt. Allt han säger är bara perfekt och jag vet inte vad jag hade gjort ikväll om jag inte hade haft honom. Önskar bara att han fanns närmare och att det kunde vara som förr att man bara kunde dra ut och träffas och prata och bara ha kul. Saknar honom hela tiden. Var nu dessutom 3 år sen vi träffades sist och det känns som en evighet. Och att ha en vän som under 10 år har betytt så mkt och som vet verkligen allt som har hänt en och sen inte träffa den personen på 3 hela år? Det gör ont..