8 maj
Jag vill glömma, men jag kan verkligen inte.
Am I no good to you now?
Am I no good to you now?
Hur?
Hur kan du minnas när jag håller på att glömma? 4 år snart sen du lovade mig det där och du minns det fortfarande.. Jag hade glömt, jag som lovade mig själv att aldrig glömma.
Vi är så lika, vi vill båda ha våra ?film-liv?. Enda skillnaden är att jag endast drömmer om det när du dyker upp i mitt huvud, medans du hela tiden försöker förverkliga det. Jag gav upp det för 4 år sen.
Trodde du hade förändrats till något jag hatar, har insett att du aldrig förändrades. Det var jag som gjorde det. Du är fortfarande den du alltid varit på något sätt, bara att jag fått se det utifrån de här åren och inte inifrån.
8 maj snart, vill inte ha den dagen igen. Vill glömma den, men lovade mig själv att minnas den för alltid.
Vi är så lika, vi vill båda ha våra ?film-liv?. Enda skillnaden är att jag endast drömmer om det när du dyker upp i mitt huvud, medans du hela tiden försöker förverkliga det. Jag gav upp det för 4 år sen.
Trodde du hade förändrats till något jag hatar, har insett att du aldrig förändrades. Det var jag som gjorde det. Du är fortfarande den du alltid varit på något sätt, bara att jag fått se det utifrån de här åren och inte inifrån.
8 maj snart, vill inte ha den dagen igen. Vill glömma den, men lovade mig själv att minnas den för alltid.
Kanske..
Kanske inte skulle ha hoppats, kanske inte skulle ha tänkt att det kanske skulle komma ett mirakel. Skulle ha lagt mig ner från början och gett upp allt. Då kanske jag hade sluppit att ha det så här. Vad händer med mig? Jag sitter och längtar ut, men jag kommer aldrig ut. Är fortfarande instängd i mitt huvud. Vaknar varje morgon och drar upp rullgardinen och tittar ut, så fort jag ser att solen skiner börjar jag dagdrömma om saker jag vill göra och om saker jag vill ska hända. Men drömmar är ju som vanligt alltid bara drömmar och de gör ingen skillnad. Tror många kommer sluta läsa efter att det läst hit ungefär, för ingen orkar höra på någon som pratar om sådana här saker. Är glad att jag skriver det här och inte på min blogg, för här läser färre det jag skriver. Jag trodde för några månader sen att min räddning fanns där och att jag äntligen skulle komma bort ifrån allting. Och trodde så fram tills förra veckan när jag fick reda på att det inte längre var så. Måste lära mig att aldrig bygga mitt liv på en annan person, det är då allting rasar. Man måste bygga sitt liv på en annan person ibland för att klara sig upp ur saker. Men det visar sig ofta att sånna person gör en glad för stunden och att allting sedan rasar. Om det blir som jag hoppas på att det ska bli så ger jag mig av, någonstans långt bort. Jag jobbar i sommar, sen till hösten så drar jag. Finns inget kvar här då i sånna fall. Får bygga mitt liv någon annanstans, långt bort från alla andra. Alla andra kan ju göra hur dom vill utan att tänka på andra och om de sårar dom eller inte, så varför kan inte jag göra detsamma? För att jag vet att ingen annan skulle bli sårad om jag gjorde det. Ja ni tolkade det rätt, Jag VILL att nån ska bli SÅRAD för att jag gör precis som jag vill och bara tänker på mig själv. Men jag har inte den makten, har inte makten att såra någon. För ingen skulle sakna mig som jag skulle sakna vissa andra. Ingen annan skulle vara beredd att offra sitt liv för mig såsom jag skulle göra för andra. Någon gång vill jag vara den som blir omhändertagen helt och hållet, samtidigt som jag bara tänker på mig själv. Någon gång vill jag vara den som slipper göra saker. Orkar inte lasta på mig mer från andra just nu. Jag vill bara lägga mig ner och sova. Ta hand om mig någon, snälla.
