Jag har suttit och läst mkt på nätet bara för att försöka förstå min situation och allt som har hänt. Och det är otroligt hur mkt man känner igen sig i det som skrivs. Önskar nästan att man hade vetat det innan så man kanske hade sett varningsignalerna. Drog ut några sammandrag ur de texterna som förklarar allting så bra, såna saker som jag verkligen kan känna igen mig i. Det är såna här saker som får mig att inse att jag inte inbillade mig det utan får mig att se att det var exakt så det var.

 

 

"Han vill ha total makt över ”sin” tjej eller kvinna. Han vill ha fullständig kontroll över hennes känsloliv, begränsa hennes livsutrymme och göra henne helt beroende av honom. På vägen dit hjärntvättar han henne genom ständig växling mellan värme och våld. Makten över henne är hans tillfredsställelse. Inget av detta syns utan på honom…
Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsgrupper och yrkesgrupper och i grunden är det en fråga om makt.

 

Männen är ofta charmiga och trevliga utåt, och är mycket måna om att dölja våldet mot kvinnan. Mannen som slår lägger ofta över skulden för våldet på kvinnan. Att det är kvinnan som provocerat honom, gjort honom svartsjuk eller inte gjort det som hon blivit tillsagd att göra.

 

 Du får inte ha ett eget privatliv.
Han är ofta misstänksam mot dina föräldrar och syskon. Markera ofta fel och brister hos dem. Hans syfte med detta är att du också ska ta avstånd från dem och sluta berätta hur du har det.
Av samma skäl ogillar han dina väninor. Han vet att nära väninor berättar allt för varandra. Sådana ”livlinor” måste kapas.
Han vill även gärna flytta ihop med dig så fort som möjligt. Kan hota med att göra slut, och i denna situation som kvinnan oftast redan är i, kan ett nej kännas omöjligt."

 

 

Det går inte ens att beskriva hur bra alt det här stämmer in på hur det. Inget syns utåt på en sån man som gör detta. Många kan inte ens förstå hur en människa som kan vara så trevlig kan vara en kvinnomisshandlare. Jag trodde först inte heller på det. Trodde inte att han kunde vara så elak eller att det som hände bara var att han inte kunde kontrollera sig, men jag har nu i efter hand fått reda på saker som bevisar motsatsen. Han planerade allt, han visste exakt vad han gjorde och hur han skulle göra för att få mig att göra som han ville. Han var bara inte beredd på att jag skulle säga ifrån eller försöka stå på mig, vilket i sin tur bara gjorde honom mer arg. Han hade makten i 3 år innan jag började kämpa för att försöka behålla det lilla som fanns kvar utav mig.

 

Allt började med att han kallade mig för saker, hora fitta jävla idiot kossa dum i huvudet. Första gången han sa något sånt var via telefon för att jag råkade ringa när han kollade på hockey på tv och jag borde ha vetat att han kollade på hockey. Jag minns att jag blev så otroligt ledsen och bara grät och grät, han bad självklart om ursäkt dagen efter men la självklart till att det var mitt fel för att jag hade ringt.
Dessa ord fortsatte och han var snäll och elak från dag till dag och jag skakade av mig det och tänkte att jag kan nog ändra honom eller han bättrar sig nog.

 

Sen kom första slaget, efter 3 månader, på våran förlovningsdag dessutom.. Jag minns att jag lagade mat och han satt och tittade på tv och jag gick och satte mig bredvid honom och råkade sätta mig på hans byxor på nått konstigt vänster, tänkte pussa honom på kinden för att mysa lite. Istället vänder han sig emot mig och skriker åt mig att sluta sätta mig feta arsle på honom och gav mig en örfil.. Jag gick därifrån och fortsatte att laga maten medan jag försökte hålla tillbaka tårarna.

 

Minns t.o.m att innan när han hade fått ett utav sina utbrott så hade han knuffat ner mig i sängen och jag hade lagt armarna framför ansiktet för att jag var beredd på att han skulle slå och han fick panik och kramade mig och sa att han aldrig skulle slå mig. Men tydlige tyckte han att psykisk misshandel var okej men inte fysisk. Men sen gick han över gränsen och ju längre tiden gick desto mer allvarligare blev det. Det gick från örfilar till att knuffa ner på golvet eller trycka upp mig mot väggar och hålla fast mig, sen till att sparka på mig medan jag låg ner, sen till att försöka kväva min skrik med kuddar och till sist att dra mig i håret, ta strypgrepp och slå mig med knytnävarna (helst på ställen där han visste att det inte skulle synas).

 

Jag kommer aldrig någonsin att kunna glömma det här och han kommer gå vidare till nästa och fortsätta på samma sätt. Alla hans lögner om att han bara gjort det här mot mig, medan han psykiskt misshandlade och ibland tog till våld med sina flickvänner innan mig det har ju aldrig hänt enligt honom. Att han ska söka hjälp är totalt skitsnack. Han kommer aldrig att ändras, han kommer alltid vara så här. Ingen kan ändra honom det kan han bara göra själv. Han försöker få sig själv att framstå som ett offer genom att skylla ifrån sig medan jag fortfarande är fast i att jag även hade en del i det hela.

"Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri"

 

 

Du säger att du har förändrats
Att du aldrig menade att slå
Du säger att allt har förändrats
Om jag ville så skulle jag förstå

Man skadar inte den man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör

Jag lever med mina minnen
Och sår som ingen kan se
Jag lever med mina minnen
Försöka glömma är ingen idé

Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka det är det inte värt
Du kan inte förändra
Du kommer aldrig förstå
Det ända du kan göra är att gå

Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel

Och jag älskar livet
Det får du inte ta ifrån mig
För om nu hat är motivet
Så finns där inget hat hos mig