Hittade...
En dikt som jag skrev till mina föräldrar för många år sen.
Förlåt mamma och pappa
Jag faller
Denna smärta, denna sorg
Varje sekund som går
Gör att tankarna blir hemskare
Så trött, Så ensam.
Trött på att känna sig så ensam
Vart fanns ni när mitt liv dog?
Jag tar mitt sista andetag
Mina själ är död
Mina ögon kan inte längre le
Hatet, Vreden
Varje dag som går
Är jag glad för att jag överlevt
Ni kommer aldrig få se
Det som vilar inom mig
Jag tar med mig mina tankar och min smärta
När jag lämnar det här ”livet”
Ni skulle aldrig förstå
Ni ser det ni vill se
Det här är sanningen
Sanningen om mitt liv
Om smärtan
Om vad ni har gett mig
Trots att ni är mina föräldrar
Vill jag gärna säga att jag hatar er
Önskan om att vreden ska försvinna
Fortsätter att endast vara en dröm
Jag kan inte låta bli
Förlåt mamma och pappa,
Men jag kan inte säga att jag älskar er längre
Förlåt mamma och pappa
Jag faller
Denna smärta, denna sorg
Varje sekund som går
Gör att tankarna blir hemskare
Så trött, Så ensam.
Trött på att känna sig så ensam
Vart fanns ni när mitt liv dog?
Jag tar mitt sista andetag
Mina själ är död
Mina ögon kan inte längre le
Hatet, Vreden
Varje dag som går
Är jag glad för att jag överlevt
Ni kommer aldrig få se
Det som vilar inom mig
Jag tar med mig mina tankar och min smärta
När jag lämnar det här ”livet”
Ni skulle aldrig förstå
Ni ser det ni vill se
Det här är sanningen
Sanningen om mitt liv
Om smärtan
Om vad ni har gett mig
Trots att ni är mina föräldrar
Vill jag gärna säga att jag hatar er
Önskan om att vreden ska försvinna
Fortsätter att endast vara en dröm
Jag kan inte låta bli
Förlåt mamma och pappa,
Men jag kan inte säga att jag älskar er längre
Kommentarer
Trackback
