Trött.

Jag ska alldeles strax ta och gå och lägga mig. Tänkte bara skriva här lite, var ett tag sen man skrev.
Saknar min underbara Patric. Kan knappt vänta tills imorrn då jag får vara nära honom igen. Jag har en känsla av att allt kanske ordnar sig trots allt.
Nu ska jag inte skriva för mycket för då kommer säkert nånting att gå åt helvete imorrn bara för det.
Men men iaf, jag älskar Patric och vi har våra ögonblick men vem har inte det.
Och snart kommer allting kännas mycket bättre hoppas jag.

Jag kanske fick mitt mirakel trots allt. <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Nuffs

You're to stupid to play with me

RSS 2.0